Hur vet man om barnet behöver en privatlärare i matte?

Oftast är det inte ett enda dåligt prov som avgör saken. Det är ett mönster: betygen glider nedåt över några terminer i stället för att bara studsa, läxan tar orimligt lång tid varje gång, eller ditt barn har börjat undvika matten helt. Om du känner igen det mönstret, och skolans vanliga stöd inte har räckt till, är det ett rimligt tillfälle att börja fråga efter en privatlärare. Handlar det däremot om ett enda moment som krånglar just nu, räcker det oftast att peka ut precis det för läraren och öva riktat på det hemma.

Tre tecken som säger mer än ett enskilt provresultat

Betygen rör sig i en riktning, inte bara upp och ner. Alla har ett sämre prov ibland. Det som är värt att ta på allvar är en trend över flera prov eller terminer, för då bygger det ofta på en lucka som inte försvinner av sig själv.

Läxan blir en strid. Om matteläxan konsekvent tar mycket längre tid än den borde, eller slutar i tårar och bråk varje gång, handlar det sällan om lathet. Det är oftare ett tecken på att uppgiften känns övermäktig.

Barnet undviker att överhuvudtaget försöka. Jenny Ahinko, projektledare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, säger till tidningen Vi Lärare att en elev som går på toaletten ofta eller vässar pennan väldigt länge kan undvika att ens försöka räkna. Matteångest är ofta svår att se utifrån, så det som märks hemma är just undvikandet, inte oron i sig.

Ser du en kombination av dessa, särskilt om det pågått en tid, är det läge att agera. Ett enstaka dåligt prov eller ett jobbigt kapitel om ekvationer är inte samma sak.

Fråga skolan innan du söker privat hjälp

Innan du går vidare till en privatlärare är det värt att först höra av dig till skolan. Enligt skollagen ska en elev skyndsamt få stöd om det kan befaras att hen inte kommer att nå betygskriterierna. Det första steget är extra anpassningar, som läraren kan sätta in direkt i den vanliga undervisningen utan något formellt beslut. Räcker inte det ska skolan anmäla det till rektorn, som ska se till att barnets behov av särskilt stöd utreds skyndsamt. Visar utredningen att barnet behöver särskilt stöd, skrivs ett åtgärdsprogram med konkreta insatser.

Fråga läraren rakt av: var exakt sitter problemet, och vilka anpassningar görs redan? Om svaret är vagt, eller om anpassningarna inte hjälper efter en rimlig tid, är det inte ett misslyckande att komplettera med hjälp utanför skolan – det är helt enkelt nästa steg.

När en privatlärare är rätt hjälp

En privatlärare är särskilt värd att överväga när

• problemet har funnits en tid och skolans stöd inte hunnit vända det,
• ditt barn behöver mer tid att prata och räkna högt än en helklass kan ge, eller
• ni står inför en övergång, till exempel från åk 9 till gymnasiets Matte 1, där mycket ska sitta på en gång.

Det som gör skillnad är inte i första hand antalet timmar, utan vad som händer under dem. En lektion där eleven själv förklarar, provar och frågar ger mer än en där läraren pratar och eleven lyssnar. Jag har skrivit mer om just det, och om vad du som förälder kan göra själv, i ett tidigare inlägg om barn som har svårt för matte.

Hos mig går det att välja mellan enskild undervisning och undervisning i grupp beroende på vad som passar bäst – enskilt om barnet behöver egen takt och utrymme att våga fråga dumt, i grupp om det räcker att öva tillsammans med andra som läser samma kurs.

Om du är osäker

Är du fortfarande osäker på om det är ett skolstöd, en privatlärare eller bara tid som behövs, är det inte farligt att fråga. Berätta hur det ser ut hemma och vad läraren har sagt, och du är varmt välkommen att skriva till mig om du vill bolla det innan ni bestämmer er för något.

Källor

• Skolverket: Extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram – skolan ska skyndsamt ge stöd om det befaras att en elev inte når betygskriterierna, med extra anpassningar som första steg och åtgärdsprogram om särskilt stöd krävs
• Torbjörn Tenfält, Vi Lärare, 18 februari 2021: Så kan man förhindra att elever får matteångest – intervju med Jenny Ahinko, projektledare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, som säger att en elev som går på toaletten ofta eller vässar pennan väldigt länge kan undvika att ens försöka räkna