← Alla inlägg

Vad PISA-resultatet faktiskt betyder för din tonåring

Linjediagram över svenska 15-åringars genomsnittliga poäng i matematik i PISA: 509 år 2003, 502 år 2006, 494 år 2009, 478 år 2012, 494 år 2015, 502 år 2018, 482 år 2022 och 464 år 2025, det lägsta någonsin.

För någon vecka sedan kom beskedet från Skolverket: svenska 15-åringars resultat i matematik har sjunkit till 464 poäng i den senaste PISA-mätningen – en nedgång med 18 poäng jämfört med 2022, och det lägsta resultatet som någonsin uppmätts för Sverige. Var tredje elev, 34 procent, når inte längre upp till en grundläggande nivå i matematik. I förra mätningen, 2022, var motsvarande siffra 27 procent. Trenden är densamma i naturvetenskap och läsförståelse.

Denna typ av rubriker känns oerhört dyster att läsa, framför allt för föräldrar som har en tonåring i högstadiet eller på gymnasiet som redan tycker att matte är jobbigt. Men jag tror inte att siffrorna säger något om ungdomarna. Jag är övertygad om att vem som helst kan bli duktig på matte, eller på något annat intresse för den delen.

Varför sjunker då resultaten?

Det korta svaret är att ingen vet med säkerhet än. Både Skolverket och OECD säger att ingen enskild faktor förklarar nedgången, och Skolverket fortsätter att analysera resultaten. Men några saker går att säga redan nu.

Det är inte bara Sverige. Resultaten i matematik föll lika mycket i våra grannländer: Danmark med 19 poäng, Norge med 17 och Finland med 15, och nedgången syns i hela OECD. Förklaringar som bara gäller svensk skolpolitik räcker därför inte. Nedgången syns dessutom också bland elever med goda förutsättningar hemifrån.

Det forskarna oftare pekar på är sådant som gäller tonåringar i många länder samtidigt:

  • Skärmar och distraktion. OECD kopplar mycket fritidsanvändning och distraktion under lektionerna till svagare resultat. I Sverige stänger var femte elev inte av notiserna på mobilen under lektionen, och fyra av tio lägger tre timmar om dagen på sociala medier en vanlig vardag. Skolverket påpekar att det är ett samband, inte ett bevisat orsakssamband, men mönstret är tydligt.
  • Mindre läsning av längre texter. Läsförståelsen föll ännu mer än matten, med 21 poäng. Det spelar roll även för matte: PISA:s matteuppgifter är ofta textuppgifter, och den som inte orkar läsa hela uppgiften kommer aldrig fram till själva räknandet. Det här är något jag själv har hört från flera lärare jag har talat med.
  • Uthållighet. Matteforskaren Samuel Sollerman vid Stockholms universitet påpekar att svenska elever oftare än genomsnittet i OECD svarar snabbt och fel. En del av nedgången kan alltså handla om att eleverna ger upp tidigare, inte om att de kan mindre.
  • AI som gör läxan. Det här är än så länge mer en misstanke än ett forskningsresultat, men nationalekonomen Jonas Vlachos lyfter fram AI som en rimlig del av förklaringen. Han hänvisar till en studie där elevers läxor blev bättre med hjälp av AI, samtidigt som deras resultat på prov utan hjälpmedel sjönk kraftigt. Den som låter AI räkna åt sig tränar inte på att räkna själv.
  • Frånvaro och ett svagare engagemang i skolan, som OECD också lyfter fram.

Ett konkret tips

Om du märker att ditt barn halkar efter i till exempel bråk och procent i högstadiet, eller i ekvationer i Matte 2 – vänta inte tills det känns akut inför ett prov. Be läraren peka ut exakt vilket moment som brister, snarare än att bara öva "mer matte" i allmänhet. Nio gånger av tio sitter problemet i ett specifikt, tidigare moment som aldrig riktigt satte sig, ett hål som sedan följer med och gör allt nytt svårare att hänga med i. Att täppa till just det hålet, med lite riktad hjälp med matte, gör ofta större skillnad än timmar av allmänt pluggande.

Jag ser det gång på gång i mina egna lektioner: det är sällan eleven som "inte är bra på matte". Det är oftast en lucka någonstans bakåt i tiden som ingen har haft tid att fixa.

Och en sak till, med tanke på varför resultaten sjunker: låt mattepluggandet ske med mobilen i ett annat rum. Tjugo minuter utan notiser ger mer än en timme med dem, och att sitta kvar med en svår uppgift en stund är precis den uthållighet som PISA visar att många elever tappat. Samma sak gäller AI: be den gärna förklara, men låt den inte lösa uppgiften åt dig.

Så om du känner igen din tonåring i den här texten – ge inte upp, och skyll inte på förmågan. Fråga efter var exakt det brister, och börja där.

Källor